när jag kommit hem slog jag på trean. Och precis så skulle The Tyra Show börja.

Tema: Annorlunda vs populära

Väldigt intressant att se på, då Tyra naivt nog trodde att hon skulle ordna detta problem på en timme. Visst det var en fin tanke, eftersom hon själv var utav den populära och bitchiga sorten.

Jag dock, har nog mer lutat åt annorlunda, jag har dock aldrig blivit mobbad eller retad över mitt sätt att vara. Jag var blyg, men gjorde typ ingenting, klädde mig normalt så det fanns aldrig riktigt något att påpeka förutom "oj, jag har aldrig hört dig prata".

Men den där populariteten handlar om makt, dock går det väldigt långt bak. Var dina föräldrar med i dessa gäng, så är det väldigt lätt att du själv hamnar där.

Mina föräldrar var en av varje, vilket tyder på att min bror fick all talan i familjen och är aldrig blyg förutom när han träffar mina kompisar.

Medans jag, knappt vågade säga ja och nej när jag var mindre.

Men skolan är som en pyramid, alla vill komma längst upp. Men om inte de där nere fanns så skulle inte de där uppe vara så högt upp. Så om man hatar just denna grupp av populära så kanske man själv faktiskt ser upp till dem, vill vara de.

Dock så är det kanske lite mer annorlunda i USA, i Sverige går vi inte runt och säger du är en tönt och du är populär. Vi säger äcklig och bitchig, en aning ärligare.

Men även om jag själv är sjukt trött på dessa bitchar, så behandlar jag de som är annorlunda likadant.

Man kastar en extra blick på de som är överviktiga, fnittar åt de som har konstiga kläder, skäms om en kompis har på sig något helt galet. Och det är bara tur att man har uppfattningen att hålla tyst.

Och sen alla dessa kategorier; fjortisar, emos, bitchar, töntar, gothare, punkare, street/hiphopare, alternativa, de trevliga och sedan de normala.

Jag själv kan inte placera mig, men jag antar att de omkring kan det. Dock är jag glad att gå på PB, man är accepterad över sin stil. Även om majoriteten, antingen är esteter eller "gina stilen"

långt seriöst inlägg, behöver dock inte läsas;)