bye, fly, sky

Begravningen va igår och jag har aldrig gråtit så mycket offentligt. Jag hatar att gråta inför folk det är verkligen det värsta som jag vet, men näsdukarna tog slut och tårarna rann...
Jag vet egentligen att hon lever i himmelen nu,så den känslan och den sorgen man fick var ny och oförklarig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0