Nu får du ursäkta denna nervärderande inlägg. men det e mest för att jag ska få skriva av mig och människor jag känner ska känna mig bättre

Har du mått so illa som jag?
Ogillar du andra för att du "vet" att de andra ogillar dig

Har du mått så dåligt att du aldrig, ALDRIG haft en vän du har riktigt förtroende för
Du är rädd för dina vänner, du är en outsider
Inte mobbad, förutom av ditt eget hjärta

Du har aldrig utsatts för våld i hemmet
Men du lider av skräck för att tala
har aldrig haft ett riktigt öppet samtal om dig själv med någon annan

Jag har svårt att lite på folk för att jag tror de inte litar på mig

Ibland funderar jag på om jag är sjuk
finns det någon som mår så dåligt som jag?

När folk påpekar att jag ska prata mer får det mig att vilja prata mindre

Det ända som kan få mig att prata är mig själv

Varje gång någon säger att jag ska prata mer
bryts jag ner
känner mig så oduglig och värdelös att ingen bryr sig om jag är tyst

Jag ska se det här inlägget som ett hej då
När du ser mig igen
kommer jag vara förändrad

vilket är svårt för den blyga tjejen är en del av mig

Hon har funnits som en annan person inom mig och hållt mig sällskap

Men som de sa på predikan på lägret

Att man måste kanske ge bort något som står en nära för att må bra och komma närmare Gud

För han som predikade var det hans bästa vänner
För mig är det en del av mitt jag