Så idag fyllde jag16 år. Vilket kändes väldigt annorlunda utan farmor. Förra året åt vi inte hemma ändå. Vi firade den på sjukhuset. Men hon var där och åt tårta ändå. Och då visste jag att hon skulle finnas till nästa födelsedag. Vilket jag hade fel i.

Hon dog i April. 

Jag kom ihåg i julas mina presenter vi köpte till de vuxna va usla och ja sa, nästa år ska jag göra det bättre, blev inget nästa år.

Mamma glömde till och med bort att hon inte va hos oss i år. Hon dukade till en extra person. Och jag får så dåligt samvete för jag vet inte om farfar förstår hur mycket han betyder för mig.

Jag saknar lite den gamla tiden, födelsedagarna då vi firade de ute för att de var så varmt. Varje år jag fyllt år, inget regn.

Vi gick ut på verandan och farmor och farfar kom ut genom altandörren. Sjöng jag må hon leva och gav mig enormt stora paket och kläder jag inte ville prova.

Åt pippi-tårta och fiskedam från balkongen.

Jag saknar känslan att va liten, nu saknar jag allt och är så otacksam.

Jag saknar korsorden med farmor och känslan av att hon var där. Jag gick alltid ner till de när jag var osams med mina föräldrar.

Jag vet egentligen nu att det kommer bli mycket svårare på julafton...