jag tittade lite på oth precis. Och har lust att bara skriva någoting. Du vet när man får värsta berättelsen eller dikten i huvudet. nu kommer den låta lam för den låter skitbra i mitt huvud men ni hör ju inte den vackra rösten som pratar;)


They new each other well
to well
She never had a need for more
They were friends
that's enough

even though her heart smiles when she sees him
And even though her heart smiles when he laughs at her
Even though her heart smiles when she's sitting next to him

How much would her heart smile if he was kissing her?


Det va den poetiska sidan av mig, som sagt lät det mycket bättre i mitt huvud för då lät det inte alls som jag skrivit det
men iaf