Farmor dog imorse. Och jag har inte börjat gråta förrän nu. Men är det konsigt om jag inte känner någon direkt sorg. Hon har det ju bättre nu. Om detta var Guds plan vad har jag då att va ledsen över.
Jag kommer sakna det kommer jag, men varför vara sorgsen? Hon fick det ju bättre nu. Det lidande hon haft var inte värt för att hon skulle leva.
Men jag kan inte förneka att det är sorligt, det är mer att jag tycker det är synd om farfar, som blev lämnad kvar utan henne. Men det är livet.
Det är tiden som har skrämt mig, igår grät jag för att jag visste att det skulle ske snart. Det var tiden.
Tiden är mycket värre än döden