ikväll va bra, jag gick på högvarv men det va bra
men önskar att jag kunde lugna ner mig lite...
det finns tydligen bara 2 varianter av mig
va tyst och inte säga ett ljud eller skämta sarkastiskt som om en korp fått en mashmallow i halsen.
var finns det normala nivån
det känns som hela jag är ett olöst mysterim
varför pratade inte jag alls när jag var liten?
det finns blyg och sen finns det jag gillar inte att prata med människor för jag vet inte vad
det sistnämda är jag

jag skäms över den jag var
pratade lite me pappa nu på vägen hem
och tydligen va det väldigt jobbigt för de oxå
det är ju som om jag var psykiskt sjuk
visst har det blivit bättre
men det är jobbigt för mig fortfarande att träffa nya människor
jag önskar att jag inte cost so much pain för mig och alla andra omkring mig

jag vill bara tacka dig lisa som hjälpte mig. du kanske inte vet det själv men det var tack vare dig jag började prata och det betyder så mycket för mig, det va bara 1½ år sedan
1½  år av 16 år
jag har slösat bort min barndom

Förlåt! och jag tänker aldrig låta mina barn drabbas av detta
och jag menar absolut inte att det va mina föräldras fel
det va nog något psykiskt som bara hände
men min unge kommer va lika social som den mest sociala människan, haha nä det blir nog jobbigt
men prata ska den allt göra!