Inglourios basterds

Jag gick in i biosalongen och anade en mer komisk variant av Valkyria. Men hör och öppna så var den inte lik Valkyria ett dugg. För det första ersattes Tom Cruise av en Brad Pitt med inte så trovärdig sydstatsaccent. Kvinnorna fick dock inte så stor betydelse förutom att se sjukt snygga ut.
Och har vi äntligen bytt genre? är det fritt att tolka andra världskriget som man vill? svar ja!
i detta fallet i alla fall, att göra narr av Hitler genom att skicka ut honom för att be om tuggummi var en härlig banbrytare från spänningen runt omrkring.
Quentin Tarantinos verk kan man bara klassa som mäktigt och med det perfekta ordet banbrytande. Detta var precis vad vi behövde. Inga tårdrypande uppenbara slut, eller tragiska knark-historie-slut. Nix, här har vi någonting som jag tror många regissörer kommer att ta efter.
Trots att scenerna i vissa fall bestod av dialoger lika långa som Rysslands västsida till östsida och en första scen som kändes som en halvtimme. Kan jag inget annat än att applådera till Quentins "icke-barntrevliga-blodfria-eller normala" Andra Världskriget film.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0