När det lustiga plötsligt händer

Såg ju som sagt 2012 med mamma. Jag har alltid varit intresserad av framtidsvyer, spekulera i vilka bevis som avslöjar vår framtid. Vilket också har gjort mig intresserad av bibeln pga av att World Trade Center, faktiskt står med där. På senare tid har jag inte visat min religösa sida, på grund av att jag tycker det varit för mycket av:
"var perfekt gör inget dumt". Men tron på Gud har aldrig försvunnit, utan bara tron på religion och kyrkan.
Så efter filmen bestämde jag mig faktiskt i att gå upp och prata med Gud, normala samtal man kan ha med en vän. Där jag tog upp - om mina drömmar blir uppfyllda så är det ingen mening med de alls om jag dör. Vad är det för poäng med att se till att ens drömmar går i uppfyllelse om ingen ändå bryr sig om det i himmelen. Jag minns ärligt talat inte om jag sa någonting mer. Jag hade konversationen på engelska, jag tycker det är lättare att beskriva känslor då. Sen sa jag - can you please tell me something. Jag slog upp bibeln , hamnade i Johannesbrevet. där följande text stod:
"Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era synder förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er som är unga: ni har besegrat den Onde.
Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt."
Ni får läsa och hantera denna text på vilket sett ni vill. Men för mig är det ingen slump, det är bara allmänt lustigt

Kommentarer
Postat av: Emma

Jag kan förstå och hålla med dig i mångt och mycket nu senast dina tankar kring kyrkan. Jag har precis som du valt att ta ett kliv tillbaka från kyrkan i brist på ork av människor som gör en besviken, människor som har konstiga krav och tankar och allmänt "frikyrkofolk". Men det har ju som sagt ingenting med den personliga tron att göra, så kul att höra att du har kvar din tro. Men jag brottas iallafall ändå lite med tanken att vilja ha en plats att ta med ofrälsta vänner. Det kanske inte börjar i kyrkan men om man under en period pratat mycket om sin tro med en kompis så tror jag ändå på den kristna gemenskapen. Jag tror Gud ändå har en tanke att vi troende ska samlas och dela våran tro med varandra därför behövs församlingen. Eller hur tänker du?

2010-04-23 @ 01:55:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0