När han signerade böckerna skrev han en liten hälsning i böckerna. Då hoppades jag på något mirakulöst sätt att han skulle skriva någonting som stod helt rätt, nåt som stod i stjärnorna. typ "Dina drömmar kan ta dig långt", "Du kommer bli en känd regissör, Tim Burton kommer avundas dig". Jag menar kanske inte så ordagrant, men i alla fall något liknande.

I min kompis skrev han "massa kramar" om jag minns rätt, i min skrev han "njut av livet" och jag intalar mig själv att det är något jag ska lyssna till. För visst skullde det vara coolt om han skrev något som verkligen stämde, men en mening som "njut av livet" kan ju vem som helst säga till någon annan.

I boken skriver Andreas om just mentorer. Att man som föräldrar har väldigt lite inflytande på sina barn och att det är mentorerna som bygger mannen, om du förstår vad jag menar.

Jag har haft en mentor, Mona, min lärare på låg och mellanstadiet. Hon har alltid varit positiv till mina idéer, när jag vara författare uppmuntrade hon mig, när många andra kritiserade mig. Hon gav mig möjligheter, visste om mina intressen berättade om boktävlingar. Och jag minns att jag faktiskt vann en del. Jag har lovat mig själv, att jag någon gång om jag skriver en bok eller gör en film, att jag ska ägna den åt henne.