Under min uppväxt har jag inte saknat Sri Lanka så mycket. Visst om jag var arg på mina föräldrar sa jag att jag ville tillbaka dit. Men jag har ingenting där som är mitt. Jag tror jag mer skulle säga att min biologiska mamma har något som är hennes i Sverige. Nu när jag städade hittade jag bilden jag har på henne. Men jag ser inte en likhet. Jag har alltid velat säga jag har hennes näsa, hennes mun, hennes ögon. Men jag antar att jag är min biologiska far upp i dagen, tyvärr måste jag nog säga. Jag vill inte vara lik någon som övergav mig.